17 dagar
Herre-min-gud. 17 dagar kvar, när vi startade bloggen var det närmare 2 månader kvar. Tiden rusar iväg och innan vi vet ordet av sitter vi på flyget. Som Maja skrev här nedanför, hur ska vi få plats med oss själva, vår packning och våra två pick-up-service-guys i en skruttig bil? Milt avrundat(neråt) kommer det tilläggas 200 kg i denna arma lilla bil som ska ta oss hela vägen från flygpplatsen till vår boning. Haha, jag skrattar av bara synen. Men ingen taxi lär ju vilja ta emot oss med 6-8 väskor anyways så, det får vara så : )
Avskedsfesten kommer antagligen hållas den 22 augusti, så alla är medvetna om det!
Nervositeten över skola, boende flytt osv. släpper sakta men säkert, nu känner jag bara ett behagligt pirr. Mitt största orosmoment för tillfället är tro det eller ej - mamma. Jag måste undanmanövrera så att hon inte följer med till flygplatsen. Snyggt att landa sådär fashionabelt och ha en bil väntandes, ta av sig solbrillorna och vara...helt blodsprängd med påsar under ögonen? Mina tårkanaler sätts i gång av att bara se en annan människa gråta, och den egenskapen besitter mamma ska Gudarna veta. Usch, nej, fy. Nu ska jag förbereda inför jubb!
Adios amigos! / I
